Tema: Vad ska styra kriminalpolitiken – ekonomi, människosyn eller politiska vindar?
Panelen som utgörs av styrelsemedlemmar i SFPF (från vänster): Oscar Rahm (Statens institutionsstyrelse), Ann-Sofie Hansson Pourtaheri (Rättspsykiatrisk vård), Karin Trägårdh (Rättspsykiatrisk vård), Ann-Christine Samuelsson (Kriminalvården), Lennart Pålhagen (tidigare psykiatri)
Länk till inspelat seminarium här
- Finns det tidstrender i kriminalpolitiken? I sådana fall, vilka?
- Vilka samhällssatsningar för att motverka brott kan vi se? Har de förändrats över tid? Hur skiljer de sig avseende typ av brott?
- Ser vi ett hårdnande samhällsklimat mot unga och vuxna lagöverträdare?
- Ska fokus vara på att straffa eller rehabilitera och vad får det för konsekvenser?
- Hur motverkar samhället kriminell utveckling, med unga i riskzonen?
- Vilka bedöms ha en APS det vill säga allvarlig psykisk störning idag?
- Vad anses vara sjukt i sådan grad att individen behöver rättspsykiatrisk vård?
- Hur ser vård och behandling ut för dem som dömd till fängelse?
- Får klienter inom Kriminalvården den behandling de har behov av?
- Kan en farlig gärningsman släppas ut?
- Vad finns det för förutsättningar för individen när hen förväntas komma ut i samhället igen? På vilket sätt kan vi psykologer bidra på bästa sätt?
- Vilken kriminalitet kan vårt samhälle acceptera och vad är vi beredda att betala för?
Finns det tidstrender i kriminalpolitiken? Vi som psykologer inom det forensiska fältet möter på olika sätt individer som under livets gång agerar på sätt som bryter mot normer, regler och lagar. Vi vill diskutera hur samhällsklimatet i stort märks i våra verksamheter. Hur har samhällsklimatet förändrats och på vilket sätt märks det i sådana fall? Vad behöver de klienter som vi möter för att motverka en fortsatt kriminell utveckling? Hur ska vi tänka kring individer som faller utanför samhällets normsystem och de som är särskilt vårdkrävande? Och hur ska vi ta oss an de unga som är i riskzonen? Ska fokus vara på att straffa eller rehabilitera och vad får det för konsekvenser? Hur kan vi motivera klienter inom Kriminalvård att i större utsträckning genomgå behandling. Kan det faktum att den rättspsykiatriska vården är på obestämd tid, kontra tidsbestämd påföljd inom Kriminalvården, vara en garant för att rehabiliteringen ska ges rätt förutsättningar? Och/eller är det en diskrimineringsfråga? Lagstiftningen har sedan början av 90-talet delvis ändrats om fängelseförbud vid allvarlig psykiatrisk störning. Samtidigt har det allmänna rättsmedvetandet och praxis ändrats om vem som rekommenderas vård. Detta i kombination med att den psykiatriska vården har omorganiserats och ändrats på olika sätt under årens gång.
Vilka bedömdes ha en allvarlig psykisk störning tidigare och hur ser det ut idag? Vad anses vara sjukt i sådan grad att individen behöver rättspsykiatrisk vård? Tidigare dömdes exv. fler som begått sexualbrott, inkl. sexualbrott mot barn, samt individer med personlighetsstörningar/-syndrom och/eller missbruksproblematik till rättspsykiatrisk vård jämfört med idag. Vad är ”sjukt”? Allvarlig psykisk störning (APS) är ett juridiskt begrepp. Vård och rehabilitering kontra samhällsskydd – hur ser det ut i de olika verksamheter där individer dömda för brott är placerade?
Inom de forensiska verksamheterna är uppdraget att rehabilitera ungdomar, patienter och klienter med syfte att reducera risk för återfall i normbrytande, antisocialt och våldsamt beteende, i vissa fall till följd av psykisk ohälsa. Hur ska innehållet se ut och vad finns det för förutsättningar för individen när hen förväntas komma ut i samhället igen? På vilket sätt kan vi psykologer bidra på bästa sätt? En förutsättning som vi forensiska psykologer identifierar är en fungerande samverkan över landstingens, kommunernas och statens gränser. Detta för att vi/samhället fullt ut ska kunna ta ansvar för att minska riskerna för återfall i kriminellt beteende samt för att värna samhällsskyddet och rättssäkerheten. Detta kräver resurser och insatser utifrån den enskilda individens behov på bred front i ett samarbete mellan relevanta aktörer. En mer holistisk syn är önskvärd då människan är komplex och personer med normbrytande beteende inte sällan har samsjuklighet med behov av parallella insatser av såväl stödjande som kontrollerande karaktär. Vi behöver använda våra bedömningar avseende åtgärder för att reducera antisocialitet på ett långsiktigt och transparent sätt. Såväl förebyggande insatser i samhället, såsom fungerande institutioner, som interventioner i de situationer då människor faller utanför samhällets ramar behövs för att ta sig an och reducera risk för kriminell utveckling.
Var: E-huset, Uppsala universitet, Huvudentré Cramérgatan 3, Sal E31
När: 1 juli 2019, kl. 15.30- 16.30
Se Almedalsveckans hemsida för program